Vad kan vi göra åt ensamheten?

Dags igen att skriva en sida i vår tidning. Veckorna går fort. I dag när jag skriver det här är det precis en månad kvar till julafton.

Jag måste erkänna att jag har barnasinnet kvar för jag ser fram mot julen, med ledighet, god mat och framförallt att hinna med att träffa nära och kära. Har heller inte något emot att få plocka fram ljusstakarna och tända det första adventsljuset. Det är härligt att se alla ljus som tänds i fönster, på balkonger, gator och torg. Vi behöver det nu, när det är som mörkast.

För drygt en vecka sedan hade jag och Sofia Noaksson (utredare hos oss) ett samtal om pensionerna med socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi. Först presenterade vi vårt förbund och våra viktigaste frågor. Vi är i dag cirka 170 000 medlemmar där 80 procent av medlemmarna är kvinnor och 60 procent har jobbat deltid på grund av olika orsaker. Många kvinnor har valt själva att jobba deltid, en del har jobbat deltid på grund av att arbetet är tungt och slitsamt med många ensidiga lyft och oregelbunden arbetstid. Vi får hoppas, och jobbar för, att framtiden kommer att se annorlunda ut. Att det blir mer personal, fler heltidstjänster, bättre arbetsmiljö och fler tekniska hjälpmedel.

Även pensionssystemet måste bli rättvisare så att alla kan leva på sin pension. Kvinnornas arbete måste värderas högre. Arbete med vård och omsorg är lika viktigt som att jobba inom industri och tillverkning, för att ta ett exempel. Alla behövs i samhället för att det ska fungera.

Ardalan Shekarabi föredrog de frågor som var aktuella som förslag, det var bland annat att få in mer pengar i pensionssystemet. Partierna är inte överens och förhandlingar pågår. Bostadstillägget kommer att höjas och även garantipensionen. Detta är många och stora frågor som berör många oss och vi var överens om att fortsätta samarbetet och träffas igen.

Jag blev så illa berörd när jag här om dagen fick höra om mannen som legat död i sin lägenhet i tre år. Hur kan detta hända i vårt samhälle i dag? Kan man vara så ensam, är det ingen som saknat honom, hur var kontakten med grannarna? Det är många frågor som snurrar runt i huvudet när man hör sådant här. Vad gör vi åt ensamheten? Det finns många människor som är ensamma i dag. Det är en tankeställare.

Jag vill avsluta med en liten solskenshistoria. En granne gjorde ett besök hos en person som bodde ensam. Knackade på men fick inget svar, återkom lite senare med en sockerkaka som hon ställde på trappen. Efter någon timme fick hon varmt tack för omtanken, personen i fråga var lite ledsen men sockerkakan och omtanken gjorde susen. Det behövs så lite men betyder så mycket.

Med detta tackar jag för i år och önskar En God Jul och Ett Gott Nytt År!

Berit Bölander, förbundsordförande i SKPF Pensionärerna