Låt oss ta hand om de sköna stunderna

Det är den 25 maj och jag hade gärna skrivit att nu äntligen håller coronasmittan på att försvinna från vår vardag. Men statistiken visar något helt annat, den ligger på en ganska jämn nivå.

Jag ska inte gå in på några siffror över hur det ser ut. Men jag vill gärna skriva om hur detta har förändrat vår vardag.

Jag åker tunnelbana hit till vårt kansli och tidigare satte man sig ner sig ner där det fanns en ledig plats. Nu är det gott om sittplatser, man håller avstånd för att inte komma för nära varandra. Man går inte på en tunnelbanevagn med för många resenärer, utan väntar på nästa tåg. Resandet har minskat betydligt, de som kan åker bil eller promenerar till och från sina arbeten.

I porten till min bostad är det lappar uppsatta om att grannar erbjuder sig att handla eller göra andra ärenden till grannar som behöver hjälp. Det frågas hur man mår och alla bryr sig om varandra, det är så positivt att få uppleva. Det här är kanske lite märkligt för dig som bor på mindre ort där man känner till varandra på ett annat sätt. Men förhoppningsvis så kommer vårt förhållande och omsorg om varandra att hålla i sig när coronasmittan är över. Inget ont som inte har något gott med sig.

Fortfarande väntar vi på den sköna vårvärmen, eller rättare sagt försommarens värme. Än har den inte kommit trots att allt är grönt och vackert. Men den kommer och vi kan redan nu njuta av en stund ute bland skön fågelsång och en kopp kaffe med en kanelbulle. Det känns inte helt fel och det ger hopp om framtiden.

Låt oss ta hand om de sköna stunderna och göra som skomakaren gör: ”ta ledigt mellan hägg och syren”.