Vår försommarresa till Bunn
| 15 september 2023
Den 7 juni samlades 45 personer utanför bibblan för att med blåklintsbuss hjälp ta oss på en dagsutflykt till en liten bit av Småland. Närmare bestämt till Bunn, som både är ett samhälle och en sjö.
Efter att ha tagit oss ombord på bussen tog den oss söderut på E4. För att efter en stund svänga av och ta turistvägen genom Gränna ( där ett kort polkagrisstopp gjordes).
På vägen mot Tranås tog vi av på en smal slingrande backig väg som i alperna, med hisnande utsikt och grönskande landskap tog vi oss ner till Bauergården där vi bjöds på operasång och lunch.
Efter lunchen gick vi ner till sjön, där två båtar väntade på att ta oss på en “trolsk båttur i John Bauers fotspår”. Många med mig kände nog en viss oro för att kunna ta sig ombord men med hjälp av de två starka karlar som guidade och framförde båtarna och en portabel trappa gick det geschwint.
Nu följde en uppfriskande färd över sjön Bunn där vi fick veta mer om omgivningarna. Väl över styrde båtarna rakt mot en vassrugge som när vi närmade oss delade sig och visade sig vara infarten till en liten kanal med småländsk Bauersk skog och små gårdar på sidorna. På sina ställen var det lågt i tak, beroende på högt vattenstånd och låga broar. Vi fick böja våra huvuden rejält, alla hade dock huvudena i behåll efter. Kanalen ledde till en liten skogssjö helt olik Bunn. Där var både trolskt och mycket fina trollsländor och andra sländor, nog några troll också. Där fick vi fika. Det smakade bra, sjön suger, det är sant.
Vi fick under båtfärden guidning om John Bauers liv och konstnärsskap. Hur han hämtade inspiration från landskapet med mörka skogar, träd och stenar miljö, för de tomtar, troll, prinsessor, riddare och Tuvstarr som blev bokillustrationer i sagoböcker som “Tomtar och Troll”, “Fågel Blå” m.m som han blev mest känd för men målade även stora verk. Hans liv blev kort. Tragiskt nog omkom han, hans fru Esther och lille son Putte, när de var på väg med båt för att flytta till Stockholm. Det hade blåst upp till storm på Vättern och utanför Hästholmen fick fartyget lastat med dåligt förankrat gods förskjutning i lasten och sjönk den 20 november 1918. De skulle egentligen tagit tåget men vågade inte det efter den stora Getå-olyckan samma år.
Därefter återvände vi till hemmahamnen. Bussen väntade på oss där och tog oss på bättre vägar tryggt och säkert hem till Mjölby.