LUCIA I UNDERJORDEN

mars 2019

Ända in i märgen stelfrusna efter ett par timmars resa i en buss utan värme nådde vi äntligen Sala och gruvområdet. Livet skall gärna vara lite äventyrligt men det finns äventyr man helst vill vara utan. Sådana äventyr som inte tål att skrattas åt ens i efterhand.

Med hjälp av lite varmt kaffe, ett vänligt välkomnande av områdesfunktionärer och en stunds stugvärme i receptionen började livsandarna så smått återvända och vi promenerade mot Knektschaktet för nedstigning i gruvan. 155 meter ner i underjorden mötte en fascinerande miljö med gångar åt alla håll, trånga passager, ömsom högt i tak ömsom lågt i tak och gångar med räls för vagnar att forsla sten i. Utanför Viktoriasalen där konserten väntade möttes vi av ny vätskekontroll med varm glögg och pepparkakor den här gången. Här kunde vi även se att resten av gruvan under oss vattenfyllts i syfte att stabilisera gruvområdet och förhindra att delar av gruvan kollapsar. Sala silvergruva har en rik och spännande historia och på kanten till vad som ser ut som en bråddjup sjö börjar man ana hur stor gruvan är och tanken svindlar när man försöker föreställa sig hur generationer av hårt arbetande människor hackat och borrat sig genom berget och åstadkommit allt detta.

Viktoriasalen är långt ifrån den största gruvsalen men rymmer ändå sittplatser för långt fler än 50 personer och ett scenområde för kör och andra aktörer. Gruvkören med sin Lucia gjorde oss inte besvikna. Tillsammans med sin entusiastiska körledare/tillika konferencier bjöd de på en timma med såväl klassiska luciasånger som andra blandat med berättelser om gruvfolket och livet i gruvan samt inte minst skrönor om allt från gruvfru till bergatroll. En magisk upplevelse.

Uppe på marken och ute i kylan igen, det var verkligen råkallt den här dagen, flanerade vi runt på gruvområdet med dess sevärdheter och en julmarknad såväl inomhus som utomhus. I likhet med de flesta marknader fanns allt från lokalt hantverk och lokalt producerade livsmedel till potta och rivjärn.

Inför färden till Måns-Ols Utvärdshus möttes vi av en ny varm buss som dessutom var betydligt bekvämare än den tidigare. All heder till Bromma buss som på så kort tid skaffade fram en ny buss åt oss.

Måns-Ols Utvärdshus har anor ända från 1791 och ligger fantastiskt vackert med utsikt över sjön Långforsen. Här fick vi tillfälle att umgås och dryfta dagens upplevelser i en trevlig miljö samtidigt som vi avnjöt ett riktigt bra och rikligt julbord.

Trötta och fyllda av upplevelser, god mat och dryck forslades vi sedan tillbaka till Stockholm i en varm och bekväm buss och jag tror det var fler än jag som tog sig en liten tupplur. Det var i varje fall ovanligt tyst i bussen under hemfärden.

Sala Silvergruva var en upplevelse som gav mersmak. Stort tack till alla trevliga medresenärer. Ni är alltid en stor del av upplevelsen. Vi vill också passa på att rikta ett särskilt tack till dig Ulla Hedman som gav oss uppslaget till det här resmålet.

Gunilla Wästersjö Michailidis